På hösten 1986 tog några föräldrar det första initiativet till en waldorfförskola i Höör. Den startades på ideell basis, och man hyrde in sig i Maglasätes gamla skola. Med enkla medel skapades en kreativ miljö för en liten grupp barn. Under våren kunde verksamheten flyttas till en lägenhet på Åkersberg, som ägdes av kommunen. En pedagog anställdes och fler barn kom till. Redan hösten 1987 utökades verksamheten och hela bottenvåningen i Åkersbergs södra flygel blev till en waldorfförskola, med kommunala bidrag och flera anställda. Resultatet blev Sunnanäng Barnträdgård, som sedan flyttade till en villa på Dammgatan när Åkersberg blev en stiftsgård, och där finns de fortfarande kvar. Emiliaskolan, Höörs waldorfskola, startades 1990, också i blygsam skala på Åkersberg, men kunde hösten 1991 hyra lokaler på Fogdaröd. År 2007, när behovet av en bredare bas för rekrytering av elever blev tydlig, startade skolan en andra waldorfförskola ute på Holma som fick namnet Lill-Emilia barnträdgård.
När man gått ut Waldorfgrundskolan har man en insikt och inblick i en mängd olika arbetsfält. Detta gör att man har större möjligheter att välja det man vill satsa vidare på. Schemat är anpassat efter barnens dygnsrytm. Före lunch arbetar man med teoretiska ämnen och senare under dagen med konstnärliga och praktiska ämnen. Genom att eleven själv bearbetar det som lärs ut och sammanställer det i olika former, övas och utvecklas den egna kreativiteten samtidigt som eleven förbereds för att arbeta självständigt i framtiden.
Närheten till naturen gör att vi har en unik möjlighet att vistas i skog och mark. De lägre klasserna är ofta ute i skogen med fri lek och skapande. Uteleken ger tid och rum för att utveckla det sociala samspelet. Barnen tränar motoriken, upptäcker biologiska och fysiska samband och får en grundmurad känsla för naturens skönhet och behov.